Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Personliga förhållanden och levnadsöden 1855-1872. Deltagande i kyrkomöte och riksdag - Riksdagsmannatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågan om man ville hylla bekännelsetvångets eller
bekännelsefrihetens grundsatser, och Rydberg såg i
frågans utgång ett prov på om dagen bleve nederlagets
eller segerns för den kristliga frihetens och det
civiliserade samhällets sak. Eljes uppträdde han föga
vid denna riksdag.
Ett sammanträffande 1870 med Karl XV skildrar han i
brev till H,edlund mycket livfullt:
»Stockholm 6 april 1870.
- - I söndags hade jag så att säga ett äventyr. Jag var
bjuden till kungen, spisade middag där i sällskap med
åtskillige storgubbar samt ledamöter av Första och Andra
kamrarne och ämnade just efter väl intaget kaffe begiva
mig mina färde tillika med de andra gästerna, då en
kabinettskammarherre underrättade mig, att kungen ville,
att jag skulle stanna kvar. När vi blivit ensamme med
hovuppvaktningen, tog H. M:t en punschbutelj i hand och
anvisade mig en annan - men jag tog försiktigtvis i
stället en sodavattensflaska - varefter vi,
högstdensamme före och jag efter, marscherade in i det
ryktbara hörnrummet i entresolen, där han har sin atelier.
Där anvisade han mig en bekväm stol, fyllde mitt glas,
räckte mig en cigarr, tände med högstegen hand en sticka
och räckte mig den, varefter han började tala - om vad?
Jo, först om militärfrågan, i vilken diskussionen
slutade därmed, att han, stötande mig med pekfingret för
bröstet, ropade: »Pip! Jag visste nog, var jag har dig!»
Därefter om politik i allmänhet, varunder han uttalade sig
häpnadsvärt frispråkigt, om än icke uppriktigt, och gav
mig förtroenden, vilkas värde torde vara tvivelaktigt,
men som jag likväl lovat icke yppa. Allt detta var
emellertid endast förspelet till det egentliga samtalet,
som rörde - vill du tro det? - hans hjärteangelägenheter,
hans förbindelser med Evas släkte, hans åsikter om kvinnan,
hans felsteg och hans svärmerier. Och svärmisk visade han
sig ännu i högsta grad. Jag kan icke neka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
