- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
337

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Journalistisk glansperiod 1869-1875 - Språkrensningssträvanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det har varit hans glädje att på lediga stunder idka
poesi, och den glädjen har du nu förtagit honom.»

Läran var onekligen människovännens. Om den bör vara
en ledtråd för en kritiker, är en annan sak; men nog
fick jag den gången inskärpt den Thorildska satsen,
att kritikern icke endast är till för att nedgöra,
allra minst oskyldiga obetydligheter.

En f. d. tidningspojke, sedan faktor i Amerika,
Herman Svenson, nedskrev efter Rydbergs död
några sympatiska minnen om hans älskvärdhet och
frikostighet mot sättargossarna, och hur varje liten
tjänst alltid mångdubbelt gengäldades.

Men även här förtjänar ett drag av hans uppfostrargärning
anföras. Den förre sättarpojken berättar:

»Viktor Rydberg brukade gärna lyssna, då jag hade
någon nyhet eller lustig historia att berätta, och han
hjälpte då och då till med något passande ord, som jag
icke kunde finna i en hast. En gång råkade jag dock
illa ut. Jag hade en sensation att berätta. En av
tidningsgummorna hade blåst i kanalen. »Blåst i kanalen! Hur
bar det till?» sade han med deltagande intresse. Jo, jag
sökte att så realistiskt som möjligt beskriva, huru vinden
hade fångat den lilla gumman, som för tillfället var iklädd
ett av dessa för ett nordiskt klimat säregna plagg, kallade
»stubb» - lyftat henne med tidningar och allt högt upp
i luften och sedan låtit henne sakta och varligt dala ned
i hamnkanalen, och där, tack vare stubben, flöt hon
omkring som ett uppspänt paraply, tills räddning kom och
hon frisk och sund blev uppdragen på torra landet. För
mig var detta en utomordentligt komisk historia. Jag
hade väntat ett hjärtligt och muntert skratt. I det stället
fick jag mig en allvarlig läxa. Jag hade icke tänkt på,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free