Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Resan 1874. -- »Romerska Dagar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken fröjd det skall vara att då åter få vandra på
de minnesrika ställena och att från Kapitolium eller
Aventinska berget eller Janikulus skåda ut över
Kampagnan och de av sånger firade bergen!
Ja, tack, käre Sven, för att du förde mig hit. Först
här har jag haft roligt av min resa. Det var bra, att jag
var i Paris, för att riktigt känna motsatsen mellan där
och här.
Ännu har jag ej haft tid att titta i en italiensk
grammatik, men med latinska glosor och teckenspråk kan jag
för dessa lättfattande människor göra tydligt till och med
huru jag vill hava en soppa lagad, och det vill säga
mycket. Mycket och löjligt bråk har jag dock med min
uppasserska, »Petronella», emellanåt, när jag vill sända
henne ett ärende. – – –
Rom den 20 mars 1874.
Käraste Sven och Stina!
I dag försöker jag lyfta en tung sten från mina axlar,
ty jag sätter mig ned och skriver till er. Länge sedan
hade jag velat göra det, men tanken på tidningsbrev har
alltid kommit emellan, och sedan jag gjort fruktlösa
försök att hopsätta sådana, har jag missnöjd och nedslagen
kastat pennan ifrån mig, i hopp att nästa dag hava bättre
lycka. Och så har dag efter dag gått. Känslan av denna
ouppfyllda korrespondensplikt och mina fruktlösa försök
att i Barberiniska biblioteket få reda på runmanuskripten
hava kastat mörka skuggor över den annars så njutningsrika
tid jag tillbragt i Rom.
– – – Vad Barberiniska biblioteket vidkommer, har jag
nu tröttnat att kämpa mot den likgiltighet, lätja och
misstänksamhet jag rönt av bibliotekarien därstädes, en
gammal präst, mycket mjuk och förekommande i sitt sätt
att vara, men alldeles omöjlig att komma till rätta med
i sak. – – –
Har jag svikits i detta hopp, så har dock Rom i övrigt
överträffat allt vad jag väntat. Aldrig skall jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
