- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
352

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Resan 1874. -- »Romerska Dagar»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammansmälta i min själ till ett helt av någonting, som
man kan känna, men ej omtala. Gud ske lov, att jag varit
här! Enligt en sägen skall envar, som druckit av Fontana
Trevis vatten, längta tillbaka hit. Men »vattnet verkar det
visserligen icke».

I morgon afton torde jag vara i Neapel, där livet är
ett helt annat än här, och där man efter en flyktig blick
på en strålande natur och ett för rasande skrikigt och illa
uppfostrat människosläkte kan styra sin kosa mot norr.
Emellertid är det Neapel och särskilt de neapolitanske
lazzaronerne som förse Italien med folkvisor, åtminstone
en om året, som under några månader idkeligen sjunges,
tills hon är alldeles utsliten. Under den tid jag varit här
har »romerska senaten och folket» levat på en neapolitansk
visa, »Palombella», som kom hit under karnavalen och
sedan dagligen varit hörd, och nattligen därjämte, så att
man verkligen får för mycket av Palombella.

Det är eget att se med vilken blandning av förtjusning och
förakt de lugne och värdige romarne åhöra en liten uppnäst
och oförskämd neapolitansk trubadurpojke, då han med hatten
eller hättan på skulten av ett svartlockigt huvud sjunger
till gitarren sina visor, som ofta lägga en krydda av lätt
vemod på lättsinnet, som alltid är temat i variationerna.

Nu måste jag packa och göra upp min räkning.

– – – Jag vill i varje fall stanna några dagar i Berlin,
vars gipsmuseum, det rikaste i världen, kan giva mig en
repetitionskurs av vad jag i skulpturväg skådat här. – –


Berlin, 16 maj 1874.

Broder Sven!

– – Måtte nu allt stå väl till, när jag återkommer hem.
Ledsnaden över att jag ej kunnat förmå mig skriva brev till
tidningen har tillintetgjort all brevskrivningslust över
huvud och varit den onde genius, som plågat mig under hela
tiden. Och likväl tror jag mig hava gjort tidningen en
tjänst med att ej tillsända henne epistlar om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free