Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Resan 1874. -- »Romerska Dagar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cæsar och Augustus, förelåg färdig i november 1874.
Ampère hade trots sin kärlek till folkfriheten
bländats av Cæsars storhet och förklarat, att hans
enda fel, det som kostade honom livet, var, att
han ville kallas »konung» och därmed satte
fåfängan i ärelystnadens ställe.
Rydberg är mera benägen att läsa karaktären ur Cæsars
föga sympatiska anletsdrag. Han hyser i grunden
motvilja mot den store fältherren. Han ser i den
åldrade Cæsars kolossalstod i konservatorernas palats
icke en kornblixt av det snille, »som med ljungeldar
splittrade Galliens och Germaniens härar, krossade
Pompejus’ krigarfrejd, störtade fristaten och
tillintetgjorde återstoden av romersk dygd», icke en
skymt av den älsklighet, vilken hos den unge som den
gamle Cæsar intog motståndaren, icke hans skönhetskänsla
eller storsinne. I detta benhårda anlete skönjer han blott
räknemästarens snille, endast ett samvete, som ej viker
för stora brott, när de skänka en tron, endast den lidelse,
varmed »månskenshjässan» hotade stadsboarnas hustrur.
Den avoga stämningen i Rydbergs kyliga, delvis spefulla
teckning av den store romerske fältherren - idealet från
skolbänken - berodde i främsta rummet därpå att han i denne
republikens baneman och kejsardömets grundare såg
urbilden för alla folkfrihetens svekläggare, den som
»gav lagens helgd oläkligt sår, då han lånade åt
brottet lyckans och snillets förledande skönhet».
Rydbergs avoghet mot det andra franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
