Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Faustöversättningen. Faust-tydningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tolkningen av de yngre änglarnas kör, botgörarskarornas
böner och den mystiska kören, som sjunges under det
Fausts själ bäres inför himladrottningens tron, med det
äkta Goethe-Rydbergska:
Vad är det sinnliga?
Bildspråk och hägring;
men det ohinnliga:
Sanning och fägring.
Intressantast är dock den överblick över hela
diktens utvecklingsgång som Rydberg tillfogar
såsom slutreflexioner.
I den Faustbild, vars konturer han här tecknar,
återfinna vi dragen av en kättare, som innerst
inne bär på fromma tankar, och när Rydberg på
hösten 1875 sände Borchsenius denna redogörelse
för andra delen skrev han:
»Om du vill läsa slutreflexionerna, återfinner du
några drag av min egen världsåskådning, som jag,
måhända alltför subjektivt, tror mig ha återfunnit
hos Faust och som gjort den boken kär för mig.»
Vad hade han då återfunnit av sin egen
världsåskådning i den stora Faustdikten?
»Den token Faust» är ett slående vittnesbörd om
förnuftets olycksdigra verkningar: intet när och
intet fjärran kan hugna hans upprörda hjärta. - - - - -
Frågan som föreligger mellan himmel och helvete
är den, om en Herrans tjänare, en till det ideala
dragen människoande, överlåten åt sin egen dunkla
trängtan, förmår i samfärdseln med det onda undvika
att förspilla möjligheten till frälsning. Herren
säger ja, Mefistofeles nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
