- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
397

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Diktning 1875-1878

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En annan dikt, som äger gamla anor, är I klostercellen.
Den hade dock icke förut varit offentliggjord, utan
vilat i Rydbergs skrivbordslåda väl halvtannat årtionde.
Ursprungligen hade anslaget varit ett annat, och dikten
hade börjat med en kort strof, som gav en allmän antydan
av stämningen utanför klostergluggen, en idé som går igen
i den omarbetade diktens båda slutrader.

Det nya poemet börjar åter med en halvt humoristisk
genrebild av den gamle munken skriven på åttafotade
trokéer, liksom även fallet var med fortsättningen i det
ursprungliga poemet.

De följande fyra stroferna, som skildra munken såsom en
omedveten tjänare för antikens idéliv, äro i huvudsak
upptagna ur den gamla dikten, likväl i något olika ordning.
Ursprungligen avslöts denna, åtminstone så långt den
finnes kvar, med följande strof:

Som Japeti son med tämda, omedvetna blixten sänder
hälsning genom natt och öknar mellan skilda sköna länder,
genom honom, flädermusen med tonsur och rosenkrans,
hälsar Greklands aftonrodnad nya tidens morgonglans.

Denna mindre lyckade häntydning på den elektriska
telegrafen är i omarbetningen utesluten, och i stället
följa de präktiga tre slutstroferna, som bilda diktens
kulmen och i vilka författaren av Den siste Athenaren
och Medeltidens magi än en gång biktar sin antikbeundran
och sin frihetskärlek:

Ensam är du ej i cellen: tyst, osynlig, vid din sida
dväljs ett sändebud från Honom, vid vars fot eoner bida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free