Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Diktning 1875-1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men redan på nyåret 1876 hade Rydberg fullbordat
Dexippos, som infördes i februarihäftet i stället
för »Eden», vilket poem på Rydbergs uppmaning tills
vidare lades åsido men som aldrig blev infört i Nu.
Sedan det först fått vika plats för en annan, mera
betydande dikt och fått vila något, tyckes Rydberg
blivit tveksam, om han borde offentliggöra denna
humoristiska framställning av »Paradiset» med den
barnsligt antropomorfistiska skildringen av Gud
Fader. Törhända syntes denna skildring skalden en
smula för lekfull, ehuru visserligen poemet i sin
helhet är ett av Rydbergs allra älskvärdaste, och
därtill är ett av de första, i vilka han behandlar
»barndomsminnenas rosengårdar» på det äktnaiva sätt,
som var honom eget. Det lyder i sin helhet:
Eden.
Än grönskar Edens park - jag har ett minne,
att jag har varit själv en gång därinne.
När storken bär en parvel till en mamma,
då räds han icke för kerubisk flamma;
han flyger mellan Edens änglavakter
med barnet in i morgonlivets trakter,
där tvenne armar sträckas det till möte
och lägga det in till ett trofast sköte.
Det växer, ser en värld av sköna under,
med spegelvatten och med dunkla lunder.
I trädens lövverk gyllne äpplen glöda,
av smultron äro alla backar röda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
