Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Diktning 1875-1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen, som är roten till det onda. Om detta
träd säger Lenau:
Kennt ihr den Strauch im Waldesgrunde?
Kein Blümlein blüht in seiner Näh,
Kein Vogel singt in seiner Runde,
Den Wandrer fasst ein dunkles Weh.
Nach seines Fluches altem Brauche
Geht Ahasver noch auf und ab
Und bricht sich von dem Dornenstrauche
Alljährlich seinen Wanderstab.
Både i tanke och uttryck stämmer detta med skildringen
av Ahasverus i Rydbergs stora dikt, där till och med
samma ord användas.
Rydberg hade själv i ungdomstiden anlagt en skildring
av den evige vandraren, som höljd i sorgens mantel
okänd skrider fram utan mål, för vilken allting levande
tystnar och vissnar, för vilken himlen evigt täckes av
moln; men han hade endast offentliggjort två små
spillror därav: Hypokondern och Drömmaren.
I Flygande Holländaren hade han låtit den prövade och
luttrade Ahasverus för sin orolige frände predika
tålamodets sköna dygd och till och med i en variant
häntyda på ett Messiasrike.
Ursprungligen hade det ju ock lekt honom i hågen att
låta de båda vandrarna - jordens och havets - föra
ett längre samtal med politisk-satirisk syftning,
»ett slags världshistorisk humoresk».
Ett dylikt samtal, i vilket Ahasverus utförde
den ena stämman, men den andra rollen kom att
tillfalla Prometeus, diktade han ett år senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
