- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
456

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Dikter 1881-1882

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

repulisti nos et destruxisti nos, iratus es et non misertus
es nobis.»*

På morgonen blevo munkarne förde till kapitlet. Där bad
abboten den äldre brodern hålla en predikan. Denne var
genast redo och höll ett tal om Lucifers fall, som från
den skönaste ängel vart den styggaste djävul, och om de
andra änglar, som voro i hans följe. Under denna predikan
försvann den ene munken efter den andre, till dess
slutligen abboten och hans båda gäster ensamme förblevo
kvar. Predikanten frågade abboten, huru det kom sig, att
munkarne ej ville höra Guds ord. Då svarade abboten:
»Vi äro ej munkar, utan djävlar, som motvilligt, tvungne
av Guds moder, gjort eder tjänster; men de andra
förmådde ej höra den skam och smädelse, vi lidit vid vårt
fall.» Härpå försvann även denne djävul som en rök, och
i samma ögonblick var ock klostret försvunnet och
munkarne stodo på fria fältet. De kommo sedan välbehållne
till ett annat kloster.

Rydbergs mening var att av detta motiv göra en episk dikt.

Till detta »lilla epos» föreligga några utkast (antagligen
från 1878). Det framgår av dem, att Rydberg inflickat en
riddare, vilken efter en lång pilgrimsfärd stannar utanför
klostret och åhör svavelpredikanten Damianus’ och munken
Cosmos’ predikningar.

Ät Damianus skall i dikten ägnas ett erkännande med
knappt genomskinlig ironi. Hans svavelpredikningar skola
enligt hans egen utsago, som man ogärna vill tro på,
icke medföra någon bättring. Världen är så ond, att ju
mer hon får att höra om vår Herres vrede, dess sämre
varder hon. Då han i djävulsklostrets kolossala katedral
predikar för djävlarne, med vällust skildrar de fallne
serafernes och kerubernes forna härlighet och nuvarande

* »Gud du har stött oss bort och förstört oss; du är
vredgad och har icke medlidande med oss.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free