Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Föreläsnings- och vetenskaplig skriftställareverksamhet 1876-1884 - Uttalanden i litterära och sociala ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidiga, att vi nu skulle baxna därför. Men hur gagneligt
vore det icke, att ynglingen vid den farliga tidpunkt, då
det nu heter, att han skall rasa ut, vid den tidpunkt, då
hans viljekraft ännu är outbildad, men frestelsen börjar
kännas stark, hade en maka till värn och stöd! Naturen,
som låter flickan tidigare komma till förstånd än den
jämnårige gossen, synes nog därmed hava menat något
sådant. Dock, detta är ett svårt kapitel.»
Närmare utvecklar han sina synpunkter i ett brev till
samma adressat nyåret 1877:
»Frågan om de tidiga äktenskapen är för mig en
älsklingsfråga, för vilken det skulle fägna mig att få
närmare redogöra inför en tänkande och ädel kvinna. De
åsikter, till vilka jag här bekänner mig, äro emellertid
icke antagliga eller ens möjliga att tillämpa i denna
mansålder eller de närmast kommande, och det tjänar
därför till intet att nu vidröra dem i det offentliga.
Dock önskar jag stundom, att en ny och bättre Rousseau
ville ännu i detta århundrade uppstå för att skriva en
ny och bättre ’Emile’. Brödfrågan, det socialpolitiska
problemet, bör emellertid dessförinnan hava hunnit
närmare sin lösning; som det nu är, är det just
brödfrågan, som skymmer den rätta lösningen av frågan,
huru den flamma, som naturen tänder i och med puberteten,
långt före fullvuxenhetens ålder, skall stävjas och
vårdas som en ren och helig eld. Den äldsta kyrkan såg
ingen annan utväg än äktenskap, som vi på vår ståndpunkt
måste anse allt för tidiga; vår egen allmoge under de
förflutna århundradena hade slagit in på samma väg.
Ännu för en mansålder sedan var det ej ovanligt, att
bondgossen vid aderton års ålder gifte sig, och
vanligtvis vart äktenskapet lyckligt. Det inplantade
hos ynglingen för hela livet aktning för hustrun, som
under sammanlevnadens första år var den förståndigare
av de tu. På 1600-talet förekommo än tidigare giftermål,
och det var då vanligt, att det unga paret växte upp i
föräldrarnas hem och under deras ögon, tills det vid
myndig ålder satte eget bo. Nu är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
