Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Personliga förhållanden 1875-1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I själva direktörstalet uttalar Rydberg sig mot den
snilledyrkan, som under nittonde seklets början avlöste
1700-talets ideal av »den vise, den dygdige», vilket
var ett steg nedåt. Men det funnes en avgudadyrkan
sämre än snilledyrkan, och det vore den förgudning,
varpå nu den själviska klokskapen gjorde anspråk.
Och Rydberg fällde härvid ord vilka innebära liksom
ett gry till Grottesången, då han angriper den
hänsynslösa ekonomiska materialismen:
»Den fiende, som angriper samhället i det han angriper
äganderätten, torde knappast vara farligare än den, som,
trotsande på äganderättens okränkelighet, missbrukar
hennes helgd till sköld i kampen emot de eviga idéerna.
Dessa kunna dock icke dagtinga och skola aldrig sträcka
vapen.»
I svaren till de båda inträdande fick Rydberg ock
tillfälle att precisera sina åsikter om skaldekonsten.
Rydbergs funktion - första och enda gången - såsom
Akademiens direktör var förenad med ett visst obehag
på grund av hans kort förut timade utnämning till
riddare av nordstjärneorden och hans underlåtenhet att
vid detta högtidliga tillfälle bära denna dekoration.
Ehuru förhållandet ju egentligen rörde en småsak,
spelade det egendomligt nog på sin tid en stor roll.
Inom liberala kretsar under 1850- till 1870-talen
ansågs det såsom intyg om »Gesinnungs-treue» att icke
mottaga ordnar. Särskilt var detta förhållandet bland
politiker, tidningsmän och skriftställare, och månget
eljes lysande namn saknades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
