Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Personliga förhållanden 1875-1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, ju mer jag lär känna din andliga människa, som en
otur, att jag icke fick vara dig nära i dina gosse- och
ynglingadagar och själv vittna det sköna skådespelet av
en skönhets- och sanningsträngtande själs utvecklingsgång.
Jag ville med din hand i min ha vandrat ’längs bäckarnes
skuggade lopp’ och sett och hört dig drömma och svärma.
Om jag skulle få detta i ett annat liv,
’Förgyllt av den eviga sommarens brand’!
Låt mig hoppas det!
Emellertid är du en levande vederläggning av den
ohyggliga sats, att människan nödvändigt skall vara ett
sådant stympverk, att hon icke skulle kunna bevara sin
skapande fantasi från frostsår, medan hon gör
upptäcktsresor i den kalla begreppsvärlden.
Jag överraskades icke litet av att, efter resan på
din magiska mantel till fjortonhundratalets Venezia, där
återfinna min intressante vän från Bohusläns kustbygd,
Hugo mystikern, och min förvåning minskades icke,
då jag i hans sällskap återfann mitt andra jag, Vittore
Tractario. Då jag år 1874 befann mig i Venezia, tyckte
jag verkligen, att det mesta jag såg var gammalt bekant.
Där ha vi förklaringen.
Jag önskar dig och de dina en glädjefull jul! Och
dig särskilt hälsa och krafter att göra många nya
upptäcktsfärder i tankens och skönhetens världar.»
Härpå svarade Wikner 19 december 1877:
»Av allt hjärta tack för ditt brev, som för fem
minuter sedan av mig mottogs och efter vilket jag ännu
nästan darrar av rörelse.
Du säger emellertid i ditt brev något, som jag måste
vederlägga och det genast. Du beklagar, att du icke fick
vara mig nära i mina ynglingadagar, och att du icke då
fick vandra hand i hand med mig ’längs bäckarnes
skuggade lopp’. Du misstar dig, Viktor Rydberg! Just
i mina ynglingadagar, ja det vill säga från mitt
tjugu-andra år (jag var länge ett barn), vandrade du
längs bäckarnes skuggade lopp med min hand i din. Du
visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
