Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Föreläsareverksamhet, vetenskapligt och samhälleligt skriftställeri 1884-1896 - Föreläsningar vid Stockholms högskola. Konstskriftställeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Särskilt må beaktas Rydbergs uttalande rörande det av
sedlighetsivrarna ofta anförda faktum, att konstverk,
även om de ej äro osedligt menade, dock kunna vara
osedliga till sina verkningar.
En missriktad och ohyfsad fantasi kunde onekligen binda
okyska idéassociationer vid de nyssnämnda målningarna.
Den kunde ock vid varje bröllopsfest fantisera sig till
ett svar på den fråga, som gjorts med avseende på nymfen
och faunen. Men därför kunna ej målare och skulptör
nedlägga mejsel och pensel eller unga flickor inspärras.
»Luften förbliver ändå uppfylld av osedlighetsmikrober.»
Inga pryderiets respiratorer hjälpte. Blott ett medel
gåves: härdningen. Och vid den kunde även konststudiet
göra gagn, ty det vande vid ädel nakenhet.*
I övrigt innehöll broschyren en indirekt kritik av de
nämnda målningarna, då det framhölls, att konstnärer, som
haft sin lärotid under naturalismens herravälde och ej
alldeles helbrägda räddat sig ur denna kris, näppeligen
voro ägnade att behandla ämnen ur en mytologi, vars
gestalter äro symboler av idéer, själsstämningar och
naturstämningar i oupplöslig enhet. »En inbillningskraft,
som bär svårläkta märken, inskavda av den materialistiska
franska naturalismens bojor, är därtill föga ägnad.»
Denna lilla skrift, som bar vittne om såväl den åldrande
författarens alltjämt ungdomsfriska syn på tingen som hans
ädla uppfattning och harmoniska måttfullhet, verkade
onekligen som ett utslag från en högsta domstol.
* Det är för övrigt en gammal, redan av bibeln hävdad
sanning, att ett tings anstötlighet beror på sinnelaget
hos den åskådande. Molière lärde detta åt 1600-talets
Tartuffer genom Dorines mun. Och Théophile Gautier har
med styrka påpekat, att kritici givas, vilka med ett
visst nöje alltid uppspåra det nakna ställe, som möjligen
finnes i en bok eller i en målning, »alldeles som svinen
helst söka pölarna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
