Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Föreläsareverksamhet, vetenskapligt och samhälleligt skriftställeri 1884-1896 - Politiska, sociala och religiösa spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRELÄSAREVERKSAMHET M. M. 1884–1895 58Q
Bland de av domstolen valde jurymännen var
Viktor Rydberg. Då juryn fällde sitt
»skyldig» blev Rydberg, som ansågs hava härtill
medverkat, föremål för ett häftigt angrepp av Branting,
som bl. a. skrev:
»I juryn satt - det skriver jag här, fast det är i
egen sak - åtminstone en, som svek sin plikt.
Här stod i den mannens person vår fina liberalism,
vetenskaplighetens frisinthet, vid skiljovägen. - - - Nu
skulle det visa sig, om de också voro mäktiga det sista
förräderiet mot frihetens sak, om en av dem verkligen
skulle ha panna att förnedra sin oansvariga och
oantastliga samvetsdomareplats till att göra drängtjänst åt den
oförskämdaste, förföljande klerikalism, dömande den
tankens och ordets frihet, som använts i ärlig strid, ’i
krigarens lovliga avsikt att såra och döda’. - - - Avfallets
vanära klibbar nu vid ett namn, som förr nämnts med
aktning även av dem, vilka ej liksom han stannat på halva
vägen.»
Även å andra, mindre jäviga håll har,
Rydbergs medverkan till denna dom - ty fastän juryns
överläggningar äro hemliga, är det tämligen säkert
att han fällde - rönt strängt klander, liksom om
han härigenom skulle svikit
religionsfrihetens sak.*
* Med avseende på de angrepp för vilka
Rydberg-var utsatt med anledning av sin förmenta dom i detta
jurymål må anföras Berzelius’ ord då han omtalar den
förtret han rönt för sitt deltagande i juryn över Grusen
stolpe:
»Jag kan vid detta tillfälle icke förbigå en
anmärkning. En juryman begynner sitt domarekall med en löjligt
sträng ed att aldrig uppenbara vad i juryn blivit yttrat,
huru han själv eller andra dömt. Endast det gemensamma
yttrandet skyldig eller frikänd får bliva bekant.
Han kan sedan hädas offentligt eller enskilt för det
omdöme man förmodar honom hava fällt; utan att bliva men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
