Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
()00 VIKTOR RYDBERG
Vackrast äro tvivelsutan de strofer, i vilka
Grubblaren svarar Paulus, att han av rnänskoöden
vet, att Kristusanden stått upp ur döden:
Han är i Damian, som på klippön foder
sin dystra hjord av spetalssjuke bröder;
i Frans de Sales, som lyssnar i naturen
och hör dess suckande och ber för djuren.
Han är i den, som ej hans namn anammar,
men i vars hjärta sanningskärlek flammar.
Han är i den, som rätt ej honom kände,
men kampar i hans flock för de elände.
Det bor i mänskolynnets djupsta iden
ett djur av urtidsart, antropoiden.
Vem driver detta rovdjur ur dess näste?
Ju äldre arv, dess starkare dess fäste.
Mot ödleättlingen från Jurahaven
till kamp Messias har stått upp ur graven.
Att han ur några hjärtan härskarsätet
från mänskodjuret vann åt gudsbelätet,
ar undret, det ovanskliga och ena,
örn vilket tro och tanke sig förena.
Vid nyårstiden 1891 träffades Rydberg av en
sjukdom, som yttrade sig i kontusioner åt hjärnan,
svår ångest och andra följder av överansträngning.
Först i mars började rekonvalescensen, och då
hans hälsa strax efter tillfrisknandet icke tillät
honom strängare arbete, beslöt han använda
sommaren till poetisk alstring. Så skrev han, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
