Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
004 VIKTOR RYDBERG
tider, och det var tvivelsutan med tanken på vissa
sina ortodoxa motståndare i de kyrkopolitiska och
teologiska striderna under 1850-60-talen som
Rydberg målade denna vidriga skepnad.
Lars’ ofördragsamma avvisande av den döende
munken, medan denne tar sakramenten, hans
grymma fröjd över helveteskvalen - »han hade
i den gud, som dömer odöpta barn till evigt
helvete, funnit en gud, som i förstoring var bildad
efter hans eget beläte» - hans vägran att erkänna
möjligheten av en syndernas förlåtelse efter döden,
hans ovilja att erkänna någon dygd hos fiender
hans bristande sinne för det sköna i bild, hans teori
om att kyrkofädren anbefallt stryk åt kvinnor, vilken
teori han tillämpar på systern, så även hans
okänslighet och bristande barmhärtighet för djuren och
deras kval, »emedan djuren hade sin andel i
naturens förbannelse och det var i djurskepnad som
djävulen bedrog Eva», allt detta var drag, som
Rydberg iakttagit hos flera sin samtids ivrare,
särskilt i det stift där han levat under en lång tid av
sitt liv.
Härav - och endast härav - förklaras ock
den med Lars’ karaktär föga förenliga övergången
till katolicismen. En natur som Lars’ vidbliver
förvisso envist den lära han anammat, och
omslaget här sker tämligen omotiverat och oförklarat.
Men Rydberg har härmed velat symbolisera den
högkyrkliga ortodoxiens frändskap med
katolicismen och framställt hans övergång, som den
logiska, om ock ej den mänskliga konsekvensen.
Men icke endast från det stelt ortodoxa hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
