Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620 VIKTOR RYDÉERG
»världsträdets blomma», vilken i självförhävelse
anser sig såsom det, för vilket egentligen
människan är till, och slutligen vill dofta bort i rymden
med en ultrafin hyperestetisk »dirring» av djupaste
livsleda.
Och med det väldiga ekot av anakoretens
världsförklaring:
Kristus ville frälsa glädjen,
men glädjen anammade honom icke;
glädjen skall strypas av fasan
och fasan frälsa världen -
slutar denna tankedigra, om än i rent formellt
hänseende ej fullt genomarbetade dialog.
En tredje större dikt, i formellt avseende mera
fulländad, är Vårdträdet, i vilken Rydberg på
ett sällsport lyckligt sätt använt den fornnordiska
allitterationen. Det är Yggdrasilsmotivet ur
Vö-luspå, som han här upptagit i en dikt, som gent
emot nutidens pietetslöshet hävdar minnenas,
släkternas betydelse. Andan är densamma som i
Grottesången. Skalden behandlar
Yggdrasils-sägnen om en ask som världens vårdträd och
lämpar symboliskt Ragnaröks strider på
människovärldens nutidsstrider.
Stolt går med otyngd
skuldra den starke,
den svage bär
sin börda och hans. - - -
Det flyktiga nu
vill njuta sitt eget,
men ej kedja forntid
och framtid samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
