Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGA FÖRHALLANDEN 1884-1895. SLUTORD. 639
överläggningar var honom en plåga, och han
passade icke till »kollegiiman». Själv har han ju
talat om sin inneboende häftighet, huru svårt
han hade att bekämpa den; och om han gav den
luft, så sörjde han sedan mången gång över de
överord, som hettan kunnat föda. Ty han arbetade
i sitt innersta på harmoni, och få hava känt större
pina än han över disharmonien i världen och
människor emellan.
»Jag känner mig nu mot terminens slut
grundligt trött» - skrev han till mig i november 1894
- »ej så mycket genom de två längre föreläsningar
(två broschyrer) jag har att skriva i veckan, ej
heller genom annat skrivbestyr som icke mer
genom de sammankomster jag nödgas bevista.
–––––-Det tär på krafter och lynne.»
Hans sista sommar var i många avseenden
en av hans lyckligaste, en tid av sommarro och
sommarglädje, med rätt att drömma och läsa fritt
och utan tvång, utan tyngande löften till förläggare
och förordskrävare - med rätt även att dikta.
Ännu tycktes en lång arbetstid ligga för honom.
Men så kom hans helsot, kort men avgörande.
Det var en vanlig ålderdomssjukdom,
arterio-skleros, förenad med sockersjuka. Efter blott några
få dagars allvarligare illamående inslumrade - den
21 september 1895 - Viktor Rydberg i den
evighet, till vilken han trängtat. Hans makas
kärleksfulla, och outtröttliga omsorger och den erfarne
läkarens och vännens vetenskap mäktade icke hålla
livsanden kvar här nere. Hans sista tankar kretsade
kring livets ädlaste makter, vetandets och konstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
