- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
640

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

640 VIKTOR RYDBERG

rymder. Och dessa tankar sökte sig i dödsstunden
hän till den aldrig förgätna modersbilden. Han
hade en gång skrivit i Breven till Gunnar:

»Du har redan ’förlorat så mycket’. Det bästa har
du likväl kvar, så länge minnet av din moder sitter vid
din huvudgärd. Var detta minne trogen till din siste
stund! Och kan du då säga till dig själv, att du städse
under din levnad bevarat den riktigt svenske gossens
lust och mod att kasta sig emellan spartanen och den
misshandlade heloten; att du aldrig varit rädd för slängar,
men mycket rädd om ditt svenska namn; att du älskat
rättfärdighet, men hatat lögn, feghet och förtryck - då
skall du i dödens ögonblick känna än en gång den ömma
handen, som du ej kan glömma: modershanden, som
utslätar från din panna årens och bekymrens rynkor
och tager din egen domnande hand i sin och förer dig
in i en ny barndom och in i en vackrare barnkammare,
från vars fönster du får undra över en skönare värld.»

I dessa härliga ord har Rydberg tecknat sin
egen död.

Den kom som ett tungt slag för gammal och
ung, både bland dem som stått honom nära och
ut i vida kretsar.

Men för honom själv kom den i en lycklig
stund. Han stod ännu i sin fulla kraft; en svårare
sjukdom hade ej kastat sin dystra skugga över
hans levnads afton; han var mäktig av arbete i de
värv, som lågo honom om hjärtat, mäktig av glädje
i umgänget med sina närmaste och sina vänner.
Den som råkat honom ännu sista året i något lag,
där han kände sig väl, måste förvånas över den
ominskade spänstigheten, mannakraften och
livfullheten. Över allt vad han sade låg gjutet en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free