Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGA FÖRHALLANDEN 1884-1895. SLUTORD. 649
de anspråk på att genast få sina »nya tankar»
uppvägda med guld, vilka ej sällan påträffas hos
ungdomar, som nättopp fått sina första
diktsamlingar färdiga.
Själv hade han i början av sin
författareverksamhet med knapp nöd lyckats få sina arbeten
tryckta, och det var först på 1870-talet han nådde
höga honorar.*
För varje nytt arbete, som han förberedde,
hade han en viss ängslan, om det skulle finna
förläggare. Han liksom befarade, att åldern kunde
göra sig gällande och »folk ej längre vilja ha hans
saker». Pockande på grund av egen förtjänst
var honom främmande, men ansåg han sin rätt
på något sätt kränkt, så kunde han bliva mäkta
harmsen.
Per Wieselgren har en gång uttalat, att
biografien ju icke endast bör framhålla de ljusa
sidorna - det är äreminnets sak - och att satsen
»de mortuis nil nisi bene» bör utbytas mot »de
mortuis nil nisi vere»: »Den, som gör anspråk på
ett minne utom vänkretsen för sig eller andra,
får underkasta sig detta odödlighetsvillkor.»
Viktor Rydberg ägde visserligen även svaga
sidor, och han var själv väl medveten om dem.
En och annan var blott så till sågandes
avigsidan av någon hans förtjänst, exempelvis hans
* »Fribytaren» och »Singoalla» såldes för ett ringa
arvode; första upplagan av »Den siste Athenaren» utgavs
på hans självförlag, tack vare Hedlunds och Lindskogs
mellankomst; det arvode av 600 rdr som erhölls för andra
upplagan betecknade han själv såsom »mecenatiskt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
