- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
654

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

654 VIKTOR RYDBERG

»Men,» tillade han, »olyckligtvis har jag dock samma
skygghet för det omedelbara tankeutbytet öga mot öga:
det händer då ofta, alltför ofta, att man icke ger sin
tanke det precisa, mot allt missförstånd värjande uttryck,
som i filosofiska frågor är så nödvändigt, och det händer
också, att det bästa man har att säga icke får tid att
komma fram. Den bästa formen för tankeutbyte, som
jag känner och den enda jag märkt mig ha gagn av, är
tankeutbytet mellan boken och läsaren.»

Till Urban v. Feilitzen skrev han 1883:

»Den svårighet jag har att kläda mina tankar i det
levande ordets form, isynnerhet när det gäller de frågor,
som intressera mig mest och ligga mig närmast om
hjärtat, gör mig till regeln sluten och fåordig just då när
jag ser tillfälle öppet för mig att meddela mig till någon,
som kunde förstå mig. Vidare fruktar jag vid varje
första och andra möte, att vad som då säges skall
noggrant vägas med kritikens guldvikter, medan jag i ett
samtal har starkaste behov av att få giva luft åt infall
och paradoxer, som jag är för kritisk att nedskriva på
papperet och delgiva åt offentligheten.»

Och till Verner v. Heidenstam uttalade han
fem år senare i ett brev:

»Det skulle vara mig ett nöje att få göra eder
personliga bekantskap. Men när vi träffas, skola vi
icke uppställa som ett mål för sammanvaron att diskutera
frågan om naivitetens roll i litteraturen eller någon annan
kinkig fråga. I umgänget med människor är det
preten-tionslösa pratet för mig en källa med levande vatten,
som jag ogärna utbyter mot diskussionens is. Ett prat,
vari ej ingår det ringaste av förtal, utan städse har för
ögat, att om talet faller på människor, man skall tala om
dem i deras frånvaro som om de vore närvarande, men
som i övrigt går från ämne till ämne och icke avser annat
än en förströelse för stunden, det ar en sann
vederkvickelse, och om vi sammanträffa, är det den som jag
är egoistisk nog att eftersträva.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:25:57 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warburyd/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free