Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGA FÖRHALLANDEN 1884-1895. SLUTORD. 655
Det var just under sådana små vederkvickande,
obesvärade samtal utan bestämd utgångspunkt som
Viktor Rydberg uppenbarade sina allra älskvärdaste
sidor. Hans samtal rörde sig då i ordets fullaste
mening om allt mellan himmel och jord. Ty de
kunde avhandla såväl de allra högsta och lärda
ämnen - vilka han dock omtalade med den största
naturlighet, utan all uppstyltning - som
vardagsprat.
När H. C. Andersen, den store
sagodiktaren, vistades i Göteborg 1871, sammanträffade han
med Rydberg.
Andersen har därom i sin otryckta dagbok
nedskrivit följande, som synts mig betecknande:
»Den 30 juli. Klokken tre Middag hos Konsul
Warburg. Der var indbudt Digteren, Journalisten Rydberg,
som i Aftes har anmeldt min Ankomst her i Avisen. Han
havde et tildragende, roligt Ydre. Vi talte om Livet
hinsides Graven og det var saa
menneske-1 i g t förnuftigt.»
En annan dansk författare, Sophus
Schan-dorph, skildrar i sina »Oplevelser» Rydbergs
uppträdande sålunda:
»Rydberg var meget stilfaerdig og fordringslös i sit
Vaesen, talte ikke meget, talte daempet. Faldt Talen paa
hvad man kalder laerde Säger udfoldede han uden Bräm
en stor kultur- og kirkehistorisk, filosofisk og filologisk
Viden, en human og alsidig Opfattelse.»
Men Rydberg kunde lika »mänskligt
förnuftigt» berätta eller njuta av »en rolig historia», ty
han var en stor vän av skämt och var själv en
förträfflig berättare, som med skalken i ögat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
