Print (PDF) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 " FRU LENNGRENS
FADER
ligen godt, och han skötte allt framgent sitt trägna
arbete, I Januari 1798 hade han rest in till Stockholm
för att hälsa på sin dotter, innan vårterminens
föreläsningar skulle taga sin början. Klockan 7 på
aftonen den * 23 Januari skulle han begifva sig från
ett besök i själfva »staden» till dottern, som bodde
på Norr, då han, antagligen vid passerandet af bron
öfver Norrström, föll i vattnet och drunknade. Hans
lik påträffades först några månader senare i närheten
af gamla arsenalen, det s. k. De la Gardieska
palatset. Man antager, att hans dödsfall skett genom
en olyckshändelse, men en anteckning i Värmlands
nations matrikel framkastar den förmodan, att han
»plundrats på Norrbro och sedan kastats i strömmen».
Stor var sorgen öfver hans bortgång, ej minst inom
Värmlands nation. Nationen beslöt, att, som hon
genom Malmstedts sorgliga bortgång blifvit beröfvad
ett stod och en prydnad, hon borde värdigt tolka det
tacksamma minne, hvari hon alltid ville hafva hans
älskade namn förvaradt. Det uppdrogs åt docenten,
sedermera biskopen J. J. He-drén att hålla en
parentation öfver denne förtjänte man, »som i ett
halft århundrade varit såväl nationens i allmänhet
som hvarje särskild landsmans stöd och heder».
Hedrén utförde detta uppdrag år 1803 i ett
längre latinskt föredrag, som sedan trycktes,
och hvartill fadren, prosten Anders Hedrén,
fogade ett stenstilsminne, som träffande framhåller
Malmstedts förtjänster: förnöjsamheten med det lilla,
tankekraften, hjärtligheten, tjänstvilligheten,
oegen-nyttan.
J. J. Hedréns äreminne öfverflödar af pris och beröm
öfver den hädangångne, men äfven om man afprutar
hvad som är vänskapens, beundrans och äreminnets
öfverdrift, får man en högst sympatisk bild kvar af
den fromme, val-villige, emdt sina lärjungar milde,
i sin öfvertygelse fäste och ihållige och mot andras
meningar oftast envise mannen, i hvilken det allt
till det sista brann en eld, hvars låge var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
