Print (PDF) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
BARNDOMSTIDEN
känfela för hemmets lycka och stilla glädje, som tonar
genom hennes skaldskap, hade fått sin grundstämning
i barndomshemmet, och med tanken på föräldrarnes
glada förnöjsamhet kunde hon sjunga dikten om slottet
och kojan:
»Han got en suck af smärta
fc
Ha, den förstod jag godt:
»Gif mig ditt glada hjärta
Och gärna tag mitt slott!»
Då lyfte sig mitt Öga
Till den, som delat så:
Palatsen åt de höga
Och glädjen åt de små.»
I hennes barndomshem härskade glädje; trots trångmål
och små omständigheter voro hennes barnaår ljusa
och fröjdefulla.
Hon sjöng också på äldre dagar:
»Jag mins den ljufva tiden, Uppå
min mun var löjet
Jag mins den som i går, Och
hälsan i min blod.
Då oskulden och friden I själen
bodde nöjet,
Tätt följde mina spår, Hvar
människa var god.
Då lasten var en häxa Hvar
pojke, glad och yster,
Och sorgen snart försvann, Var
strax rnin hulda bror;
Då allt utom min läxa Hvar
flicka var min syster,
Jag lätt och lustigt fann. Hvar
gumma var min mor.
I glädjen och i yran Den af oss raska barn, Som gaf
den längsta lyran, Var den förnämsta karl’n.»
Sjuttonhundrasextitalets Upsala såg den lilla Anna
Maria, yster och glad, roa sig bland kamraterna och
i syskonkransen. När ungdomen lekte boll nedanför
domkyrkan, då var hon icke sen att söka slå »den
längsta lyran». Det var den ålderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
