Print (PDF) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOMSTIDEN
27
högsta uppgift, men hon fick akta sig, att icke
bollen råkade upp i fönstren på Skytteanum och
störde den gamle farbror Ihre, fars gode vän,
som satt och gräfde i sina ordskatter och med fars
hjälp mödosamt utarbetade sitt väldiga lexikon. Någon
gång gälde väl ock leken Svartbäcken, där botaniska
trädgården låg. Må vara att vetenskapsmännen påstodo
den vara »en liten sänker hortus» .- men för barnen
syntes den såsom den största trädgård i verlden,
och längtansfullt skådade de genom dess räckverk. Där
gingo ett par gamle herrar och samspråkade; den ene i
stor grann peruk, den andre med en liten kalott. Det
var medicinska fakultetens båda hufvudman, fordom
bistre fiender, nu präktige vänner, alltsedan herrn
i peruken botade herrn i kalotten för en dödelig
»pleritis».
Den förre kände Anna Maria mer än väl Visserligen
hade han nu fått grannlåtstillägg till sitt namn:
kallades »von Rosenstein», men som professor Rosén
hade han ordinerat sina barnpulver och sina »droppar»
därhemma, och ibland hade hans son, lille Nils, varit
med bland hennes lekkamrater. Hans följeslage, mannen
i kalotten, var herrskaren i botaniska trädgården,
Carl v. Linné. Barnen begrepo visserligen inte,
hvari hans storhet bestod, men så mycket hade de
ändå hört, att det var en oerhördt märkvärdig herre;
från östan och västan kommo resenärer för att lyssna
till hans visdomsord och se hans präktiga örter,
och far hade sagt, att hans namn var kändt i hela den
vetenskapliga verlden, att han var »blomsterfurste»,
och en heder för akademien. Fick han öga på barnen,
kunde det hända, att han vänligt vinkade in dem i
örtagården och lät dem beundra de vackra växterna.
Voro lekarne i Upsala nöjsamma, så var dock glädjen
större, när de små fingo tillbringa sommaren på
landet i någon bondkoja på Upsalaslätten eller hos
fränderna uppe i Värmland. Då gällde det att lefva
ute hela dagen under fri himmel och slippa tänka på
bok och söm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
