- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Första utgåvan. 1887 /
48

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Håll upp, att deras värde neka,
Och om man dig ej kan beveka,
Så vet på straff det har förråd.
Vid kaffebordets täcka skara,
Till svars du innan kort skall vara
Och blekna för ditt öfverdåd.

7.

Och om du denne domstol jäfvar,
Så fins bland könet högre makt:
Mot deras hämnd du fåfängt sträfvar
Då de en gång ditt öde sagt.
Här samlar sig till Thé-Conseiller
En snillrik flock af små corbeiller,
Som dig en evig onåd svär.
Man först på brottets grofhet tänker,
Din ära se’n i koppen dränker,
Och den i harmen strax förtär.

8.

Men täcka sällskap, glöm förtreten;
Hvem kan väl slippa folkets prat?
Se där en fläck uppå serveten
Och brädden af ett äkta fat,
Min piga, den gemena kroppen,
I söndags vräkte i sig koppen
Och rätt nu är servisen all.
Har Syster nån’sin hört på maken,
Hon smälte pipan utaf staken,
Och stötte foten af min pall?

Jag bör dig, usla stycke, banna,
För all förtret jag af dig haft:
En bula på min kaffekanna
Jag mins väl än mitt brända skaft;
I går, hvad gjorde då det aset?
Jo men, hon slog då sönder glaset
Som hörde till min bästa sort;
Jag är så arg, att jag kan spricka


Lika.

6.

Och fast du denna domstol jäfvar,

En flojck af mössor och corbeiller,

7.

Här bör din harm sin tystnad mätta
Och pigan duktigt stå till rätta,
Som alltid fram i slummer far,
Det går för långt. Man bör ej smälta
Att på sitt folk förgäfves kälta,
Om ett och samma alla dar.

Struken i III.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free