Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förr’n ändan måste bli’ som trä,
Si hur det ligger snedt på nocken,
Säg, ids du aldrig smörja rocken,
Det är dig likt, ditt gamla fä!
13.
Min sann det går så an att krusa
Och grina med ett sådant pack,
Fast våra aftnar ä’ så ljusa,
Blir dock med sysslan bara prack.
På några marker simpel hampa
Så kan hon hela veckan trampa,
Du gör visst gagn för mat och lön,
Si hur hon sitter där och sparkar,
Du spinner vackert, när du snarkar,
Jo, den där härfvan lär bli skön.» [1]
I (1775).
10.
»Ack ja, det är en faslig pina,
Att styggt och slurfvigt tjenstfolk få;
Men syster mins väl stora Stina,
Som jag i påskas lätte gå.
Det var en miserabel kåna:
Hon skämde bort de bästa blåna,
Om Syster såg mitt sköna lin?
Jo men, hon stal en vacker knippa,
Men tvi mig hon skall olönt slippa
Så väl för det som karafin. [2]
11.
Ja, ja, min syster, låt så vara;
Men kom ihåg likväl reson,
Som till exempel gamla Sara,
Tänk, det är just ett hyggligt hjon.
III (1777).
Struken i III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
