Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»TEKONSELJEN»
Få se, om intet jag spår rätt: Min syster skall nog
se och finna, De få väl en gång sig besinna: Min sann
en barnsäng går så lätt.
Mitt hushåll ger bekymmer nog. Den sysslan kan visst,
på min ära, Båd’ mod och hälsa platt förtära Och ge
till klagan största fog.
26.
Men kors, hvad vintern nu är bister, Jag mins
den nylig ej så svår, Gud gifve snart han våldet
mister! Låt se hvad almanackan spår. Jo: månan hela
natten lyser; Jag fruktar, att mitt dricka fryser. Det
kliar fasligt på mitt ben, Och tvi den liktorn,
så den värker; Men jag vet nog, hvad det bemärker:
Det bådar bara slask och len.
Struken i III.
27.
Men hvad tro norrlandslärftet gäller? Jag hundra alnar
skall ha* visst; Det hjälper ej, fast man min gnäller
Och grälar om sin pänningbrist. Jag vet ej, hvad det
är som våller, Att aldrig nånsin linne håller; Gu’
nåde den, som pojkar har. I fjol, säg kan man värre
höra? Så lät jag nya skjortor göra Och nu är bara
trasor kvar.
28.
Af denna tidens vedermöda Hvem är, som icke har sin
lott? Förgängligheten allt skall öda, Den fräter
både stort och smått.
Motsvarighet saknas i I. Jämför II: II.
29.
Jag hade tänkt att börja väfva Långt förr än någon
ann1 i år, Men hur man bjuder till att sträfva,
Det aldrig utur fläcken går. Gud vet, hvad man skall
ta’ sig före, När ej så mycket som ett öre För huset
nå’nsin kan bli’ spardt! Man gör just flit att allting
slösa: Om ur en brunn man mynt fick ösa, Sågs ändå
botten lika snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
