- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Första utgåvan. 1887 /
62

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

»TEKONSELJEN»

Att saken får en dubbel vikt. Hon för en snufva sig
beklagar Och bannas på så kalla dagar, Som retat upp
en gammal gikt.

Motsvarighet saknas i I och II.

35-

Vet syster, hvad som sägs i staden Och som i dessa
dagar skett? Tänk att på sista maskeraden, Så har man
Fan skenbarligt sett! Ej annat man än ondt får höra,
Och ingen vill dock bättring göra, Allt sådant man i
vädret slår. Hvad skall på sådan lefnad följa? Jag
kan min spådom icke dölja: Ett syndstraff visst
oss förestår.

33-

Mitt sällskap nu sin ifver saknar: Den blir i liten
tystnad bytt. Men snart man ur sin dvala vaknar
Och börjar fråga efter nytt. En härvid några suckar
gjuter, Och laget billigt däraf sluter, Att något hon
på hjärtat bär. Kring henne man sig allmänt ringar
Och med den tystnad hon betingar, Hon ändtligt yppar
hvad det äru

34-

»Ack», säger hon, »mitt hjärta ryser För allt det
onda, som man hör! Jag inom mig den aning hyser
Att något värre står oss för. Hur länge man sig har
förskapat Och sjelfva Necken efterapat, Har han sig
med i leken gett: Tänk, sista gången på maskraden Så
har man midt i hela raden Det fula troll skenbarligt
sett!»

36.
35-

Min flock för denna nyhet häpnar, Det börjar äfven
hemdags bli. Med muff och päls man sig beväpnar Mot
köldens grymma tyranni. Man talar om hur tiden lider,
I det till dörrn man sakta skrider

Och trånga handskar på sig drar. Och trånga
handsken på sig drar. Man skyndar hem allt hvad man
hinner. Min dank rättnu i staken brinner, Och jag
mitt afsked äfven tar.» *

II: 37, 38 = I: 35, 36, med undantag af små ändringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free