Print (PDF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.»TEKONSELJEN»
k 3
»Tekonseljen» har - vill det synas mig - hittills
icke vunnit nog beaktande. Må vara, ätt fru Lenngren
på senare år, då hon själf var en hushållsaktig och
hushållsintresserad "matrona, fördömde detta poem,
på grund af dess tendens mot de i husflållsbekymmer
och skvallersjuka alldeles drunknande fruarna. I
hennes egen vitterhetshistoria är poemet förtjänt
af den största uppmärksamhet, såsom redan Franzén
antydt; och på »Tekonseljen» kunna lämpas de
gamla orden: »Ex ungue l^onem». Här framträder
redan satirikern, visserligen icke genast med
den elegans, den smidighet i form och den skärpa i
epigrammatisk udd, som utmärka den mogna skaldinnan,
men den säkra blicken, den medfödda kvickheten,
den sällsynta komiska målaretalangen yppa sig redan
i poemets första version, som ännu endast visar den
versifikatoriska talangen i sin linda, och som är
mera rått tillyxad. Eljes kan det icke nekas, att de
båda äldsta versionerna i viss mån äro nog så friska,
ursprungliga, mera direkt på sak än den senaste.
Om läsaren närmare jämför dem, skall han finna, att
i första texten dialogtonen är förherrskande, undej*
det att i den år 1777 offentliggjorda skaldinnan
mera refererar. Detta meddelar naturligtvis åt den
förra en mera direkt prägel, liksom färgerna där äro
starkare påbredda, ibland t. o. m. nog bjärta. Detta
gäller särskildt stroferna 8-15 i första versionen
och stroferna 8-19 i andra, som drastiskt skildrar
kältet på pigorna och klagomålet öfver "deras
dålighet, något som synes vara rent af fotografiskt
återgifvet äfven med de gängse skällsorden: »aset»,
»usla stycke», »miserabel kana», och som vidare gifva
en framställning af den diffusa konversationen vid
ett kafferep med allt dess ologiska huller om buller
(jmfr I strof 13-15). Denna senare egenskap ger for
öfrigt åt versen en oreda, som föranledt, att de
eljes lyckade stroferna strukits i den slutgiltiga
texten. Emellertid lemnar det sedan utelemnade en bild
af det dåtida lifvet i medelklassens kretsar, som för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
