Print (PDF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»TEKONSELJEN» *
.6$
Men visste för sitt vett ändå förträffligt råd,
Fast hennes bokförråd var sax och nål och tråd,
Hvarmed hon redde till utstyrsel åt sin dotter.»
En strof, som särskildt i betraktande af förhållandena
i hennes eget föräldrahem väcker vår undran, är den
24:de i I (28 i II, 26 i III). Här gisslar mafcisell
Malmstedt den öfverdrifna gudaktigheten och det
myckna böneläsandet, i det hon med en långt drifven
skälmaktighet låter den gamla matronan klaga öfver,
att bordsbönen knappt räcker en minut-och att man
sitter i kyrkan och mumsar sockergryn, då »tron*
sjunges.
Utomordentligt kvickt, men nog drastiskt, är
det hämndestraff, som i den ursprungliga texten
nedkallas öfver de unga odygderna (I: 23). »Det blir
väl något, som dem klämmer», säger en af mödrarna,
och i stolt medvetande af den barnaskara hon har
därhemma utbrister hon: »Min sann en barnsäng går så
lätt!». Denna dråpligt komiska vändning är ingalunda
ersatt af de beklaganden öfver hushälls-mödorna,
som i stället påträffas i III: 27.
I första versionens 28:de-33:dje (II: 32-36) strofer
äro hushållsbekymren mera bredt utmålade med rätt
mycken komik. Här lämnas en liten inblick i en husfrus
mödor och bekymmer för något mer än hundra år sedan,
och den vittra fröken betraktar dessa mödor, som
man finner, med en nog öfverlägsen min, föga anande,
att hon engång själf skulle bli en husmor, som nästan
på trots fann ett nöje i att konversera om kalfvar
i st. f. om poesi.
De strofer, som tillagts strax före slutet i 1777
års text (III: 30-32), yppa för oss ännu en fördom
hos de gudliga tanterna, nämligen emot de »fräcka
nöjena», särskildt komedien, och därefter $luta alla
tre texterna med ett litet »skräck» - man har sett
själfve den onde på maskeraden.
I rent formelt afseende står, som sagdt, den
senare versionen betydligt högre än de båda förra,
hvilka äfven tyngas af en del utdragna och onödiga
strofer. Men i
Anna Maria Lenngren» .
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
