Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och du min bleka vän, hur var ditt väsend’ täckt?
Hur var ditt hjärta ömt och dina känslor rena?
Du kunde lyckans höjd med ödmjuk själ förena
Och ofta värnlös nöd du hjälpsamt stöd har räckt.
Så kom då, rörda flock, att här de blommor strö,
Som ömma tårars saft för vissnad jämnt bevara!
Det blir min ömma rätt att här min sorg förklara.
Här vore dygdens graf, om dygden kunde dö.
Jag blöder af de sår, som mig din död beredt,
Ack Gud, hur skall då ej ett modershjärta blöda?
Som nu ett dyrbart hopp af kär och älskad möda
Så hastigt på en gång i döden slockna sett.
Men nej, du ömma mor, en tröst du ännu har,
Förkväf ditt grymma kval, och om du tröst kan höra,
Så vet att Gud vår far oss snart skall sammanföra
Där vår föreningstid ej nån’sin ända tar.»
»Jag ser, hur mänskligheten blöder
Af täta skiftens ömma sår: Den ro ett jordiskt nöje föder,
Af tiden snart sin bane får.
Just när vår sällhet ljufvast dagar,
När nöjet oss som mest behagar,
Och hjärtat därpå räkning gör;
När hoppet till sin fyllnad hinner:
När lifvets fackla klarast brinner,
En enda fläkt den strax förstör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
