Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<poem>
Kom följ då med oss ut att rena ert förnuft,
Det snillet styrka ger att hämta litet luft.
Jag på så moget råd i fåfäng tvekan blifver
Och till betänkningstid man intet rådrum gifver.
<i>Jag flor och kappa tar och redan färdig är,
Då till vår kungstrådgård nu kosan genast bär.
Man under lustigt snack det vackra hemvist röjer,
Där under konstens hand naturens prakt sig böjer,
I denna tvungna drägt hon dock en skönhet har,
Som snart min hela själ fullkomligt till sig drar.
En mängd af täta träd sin jämna sträckning följer
Och i sitt gröna hvalf en. lagom kyla döljer,
Man här för solen gömd sig någon hvila ger,
Där med förtjusad håg man vårens fägring ser.
På trädens rika topp, där solens strålar glittra,
Jag hör en lycklig svärm så ömt och ljufligt kvittra,
Och då från denna flock jag nöjet tolkas hör.
En del utaf dess fröjd mitt eget väsen rör.
Förtjust jag skyndar mig min röst med deras para
Att vårens täcka prakt och hjärtats ro förklara.
Jag sjunger, men min sång med mindre ömt behag
Sig fåfängt blanda vill med foglars kvitterslag.
Till annat tidsfördrif min håg sig ändtlig vänder,
En glädtig skaldelust jag bland mitt sällskap tänder,
Ett rim jag börjar på som hvarf vet går omkring
Och versens värde blir att säga ingenting.
Bland alla nöjens val bör skalders nöjen gälla.
Om ådran har sitt lopp ifrån St. Eriks källa
Ell’ om min Aganippe från Malmö[1] räknar sig,
Att rimma lika fullt en vällust är för mig.</i>
Men ni, som ädelt vett med snillets eld förenar,
Som smakens täcka höjd med upplyst granskning renar,
Månn af de tidsfördrif jag velat måla er,
Ni vid så mörka drag min rätta mening ser?
Jag sagt allt hvad för er jag kan till ursäkt säga,
Ni mina hinder bör med godhet öfverväga.
Kanske, ert tålamod jag alltför tröttsam blef,
Om för min tystnad än jag flere skäl beskref.
Jag därför längre ej vid detta mål vill dröja.
Jag vill en tacksam håg på annat sätt förnöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
