Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svar» vidkommer, som i öfrigt är en af fru Lenngrens mest
kända dikter, så har hennes författarskap till densamma
något ställts i tvifvel. Redan intaget i den ursprungliga
upplagan af Skaldeförsöken, har stycket af vår främste
litteraturhistoriska auktoritet, professor Ljunggren, antagits
vara af Kellgren på den grund, att i en samling nummer af
Stockholmsposten å K. Bibl., där eljes dikter af Kellgren
förekomma, detta poem finnes intaget med ändringar i
andra strofen af Kellgrens hand, i det raderna
»Jag harm och ånger föreser,
Nå väl, så gift dig ej jag ber»
ändrats till:
»Kanske jag mig lär ångra få,
Nåväl låt bli och gift dig då.»
Då emellertid fru Lenngren egenhändigt, och det på
två olika ställen, upptecknat poemet såsom en af henne
verkstäld imitation, måste det naturligtvis återbördas till
henne. Möjligt är ju, att Kellgren har biträdt vid dess
redigering.
Idén är fransk och återfinnes ursprungligen hos mäster
Fransçois Rabelais i det roliga kapitlet (tredje bokens 9:de),
däri han låter Panurge rådfråga Pantagruel, om han bör
gifta sig[1].
[1] Ur detta kapitel må meddelas följande utdrag:
Panurge fortfor med en djup suck: »Ni har nu hört, herre, hvad min
afsikt är, jag skulle vilja gifta mig, om icke ett elakt öde spärrade alla
vägar därtill. Säg mig, jag ber er vid den kärlek ni alltid visat mig, er
åsikt om saken!»
»Om tärningen en gång är kastad,» svarade Pantagruel, »och du har
fast beslutit det, så är ju därom intet vidare att säga, då gäller det ju
endast att utföra det.»
»Det vill jag dock icke utan ert råd och er tillstyrkan.»
»Nå väl, då är jag af din åsikt och tillråder det.»
»Men om ni anser, att jag gjorde bättre i att förbli ogift och att icke
ändra mitt lefnadssätt, så kunde jag också hällre icke gifta mig.
»Nå, låt bli att gifta dig då!»
»Men vill ni då att jag skall tillbringa hela mitt lif ensam och utan
maka. Ni vet ju hvad som står i skriften »Væ soli!» En ensam människa
har det icke så bra som en gift.»
»Det är sant,» svarade Pantaguel, »gift dig då!»
»Men antag det fall, att min hustru »krönte» mig - och ni vet hur
ofta det sker nu för tiden, så skulle jag råka alldeles utom mig. Visserligen
tycker jag mycket om hanrejar, anser dem för hyggligt folk, och
umgås gärna med dem, men jag vill hällre dö än vara en af dem. Det
ligger mig tungt på sinnet.»
»Gift dig då hällre icke, ty Seneka säger: »hvad du gjort andra, det
skall man göra dig», och det ordet gäller utan undantag.»
»Utan undantag?»
»Utan undantag, så står det skrifvet.»
»För fan, hvem vet för hvilken värld det gäller, för denna eller den
på andra sidan grafven. Men eftersom jag nu icke kan lefva utan kvinnor,
lika litet som en blind utan käpp, vore det då icke bättre att jag äktade
en ärbar, sedesam fru, än att jag byter om hvar dag och alltjämt riskerar
stryk eller rent af la verole - -»
»Det är sant, gift dig då! -» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0155.html
