- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Första utgåvan. 1887 /
170

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I hvad som känslan rör ej hjärtat tager del,
Jag varit kär... så länge i Corinna,
Corinna har så många fel. —
Men du, min täcka älskarinna,
Som för min bildning målad är!
Dig, som än obekant, mig ödet snart beskär,
Du endast värdig är att mina offer vinna.
Du min gudomlighet, du Venus för ditt kön!
Hur lär du icke vara skön!
Ja — äfven dina fel mig skola tjusning gifva.
Min sång åt dig skall hälgad blifva.
Jag, till din fägrings lof, skall på min harpa slå,
Och dina ögons glans berömma...
Men ack! Hur kan jag om dem dömma?
Säg, äro de väl bruna eller blå?
Dock... jag ju aldrig där den ljufva eld fått röna,
Som tolkar kärleksgudens makt;
De aldrig med en blick mig velat än belöna...
Ack hvad de måtte vara sköna!
»Jag älskar dig»: din mun mig aldrig sagt,
Jag den ej nånsin hört på mina suckar svara .,.
»Hur lär han ej gudomlig vara?»
Men att i dina band mig jämnt behålla kvar,
Jag nu, min skönhet, dig vill lära.
Du vet, att kärlek vingar har...
Låt mig få längta och begära;
Att synas öm var icke alltför snar,
När jag ditt hjärta tror för mina plågor ömma,
Och att mitt kval dig ändtligt rör,
Så låt mig af ditt öga dömma,
Att du det blott af ömkan gör.
Min lycka oviss synas bör —
Förstå att nya uppskof finna
Och äfven litet tyranni:
Den sällhet att dig öfvervinna
Skall då mig mera dyrbar bli.
Låt sällan dig min bön beveka;
Förbjud hvad du mig lofvat nyss; *
Gif själfmant då och då en kyss,
Men mera ofta den mig neka;
Om du ditt välde rätt förstår,
Så vet, att det är kärt, som genom möda vinnes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free