Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EftOTISK DIKTNING
Philis plus avare que tendre, »Ne gagnant rien å
refuser Un jour exigea de Sylvandre Trente moutons
pour un baiser.
Le lendemain, seconde affaire; Pour le berger le troc
fut bon; Car il obtint de la bergére Trente baisers
pour un mouton.
Le lendemain, Philis plus tendre, Craignant de moins
plaire au berger, Fut trop heureuse de lui rendre
Trente moutons pour un baiser.
Le lendemain, Philis peu såge, Aurait donné moutons
et chien, Pour un baiser que le volage A Lisette
donna pour rien.
Flicka hör, hvad hände nyss, Unga Doris, en herdinna,
Hundra lam sig ville vinna Af sin herde för en kyss*.
Några dagar längre fram, Säg, hvem kunnat sådant
tänka! Måste Doris honom skänka Hundra kyssar för
ett lam.
Se’n om några dagar än, Rädd att sig förgäten finna,
För en kyss nu vår herdinna Skänkte hundra lam igen.
Åter någon dag förgick, Hund och hjord hon ville
våga För en kyss ... men grymma plåga -Lise den nu
för intet fick.
Öfversättningen Det första ordet (1792), hvartill
jag ej lyckats finna originalet, tecknar rätt vackert
kärleksordets födelse på de älskandes läppar; från den
lyckliga stund, då de första hindren å båda parternas
sida äro besegrade, är det blott frågan om »hvilken,
som skall hinna säga det mest*.
Det besynnerliga poemet Öfver en enögd skönhet (1783)
är öfversatt från en i »Alm. des muses» befintlig
dikt »Couplets å une dame borgne» af M. de P***.
Ytterligare finnes en öfversättning af en dikt,
som gränsar till det erotiska, området, Medelåldern
(1789), hvartill origi nalet påträffas i Voltaires
skrifter. Där finnas nämligen några stances, som
V. skref 1741^ till madame de Chatelet, och hvilka
tydligen utgjort förebilden till detta poems elegiska
afskedstagande af ungdomsdagarnes kärleksfröjder, det
resignerade hängifvantfet åt vänskapen, därvid dock
skalden gråter åt att endast kunna följa denne. Fru
Lenngrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
