Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KELLGRENS DÖD *
187
Jag delar med herrskapet och med allt hederligt folk
glädjen öfver Kellgrens restitution.»*)
Leopolds, det Lenngrenska parets och »allt hederligt
folks glädje öfver Kellgrens restitution* blef tyvärr
snart förbytt i sorg. I Februari 1795 skref Lindblom:
»Kellgren lefver, men ser blott sina intimaste. Man
gör sig halft hopp om att’han-skall kunna hångla med
någon tid ännu.» Till de intimaste hörde Lenngren
som, att döma af Kellgrens bref till P. G. Rudbeck,
var hans »praktiska» hjälpreda» en hedersvän som stod
honom bi till det sista.
Något före middagen den 20 April 1795 afsomnade
Kellgren »obiktad men derföre lugn och glad så mycket
en döende kan varat» skrifver Blom.
Lenngren var en af dem, till hvilka han riktade sina
sista ord; med honom talade han ännu två timmar fore
sin död om en orättvisa vid en befordran. Hans sista
ord till vännerna voro: »Det kostar på att dö från
er.» Och själf lemnade han i det Lenngrenska hemmet
en tom plats som aldrig fyldes. Det Lenngrenska paret
hade förlorat en hjärtevän.
En annan tilldragelse från dessa år - af mindre
betydelse, men dock rätt obehaglig, var en medelbar
följd af regentombytet. Rosenstein hade som bekant
år 1793 utgifvit en’skrift om upplysningen, i
hvilken hertig Karls styrpinne Reuterholm vädrade
jakobinism. Man vågade emellertid icke rikta något
angrepp emot Rosenstein, hvilken, såsom konungens
lärare i motsats till öfrige gustavianer icke kunnat
undanskjutas. Emellertid ämnade man söka på en
* Leopolds bref (i Eriksbergs arkiv) är delvis
meddeladt i Ahnfelts »Nektar och gift». Fru Lenngren
svarade i ett bref hvaraf ett fragment finnes kvar
å Kgl. biblioteket. Det heter där om Peter Enbom,
att han om möjligt förökar sin namnkunnighet, »då
hans fortfarande öfverdåd alltid medför en glad
förhoppning att få se något mera i detta ämnet af
Herr Kongl. Sekreterarens hand. Måtte den i långliga
tider ej tröttna att bereda förtjusning och beundran,
skräck och varnagel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
