Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKÄNDA SMÅDIKTER, 1793
203
Omne tuJit punctum qui miscuit utile dulci.
Mitt barn! Låt jämt din omsorg vara Att ro med
nytta sammanpara; Så var den lärorika sats, Som slätt
försvenskad från Horats, , En
far sin dotter dagligt lärde,
Till himlen, ändtelig beskärde Att det latinska
visdomsfrö .Tog rötter hos den fagra mö. * En
dag hon hastigt möter gubben,
Berättar andfådd, gladt och fort, Hur ödet henne
nödigt gjort Att ändra linningen på stubben. »Ja,
sade hon, min söta far: Se här en frukt utaf er läxa
Som snart skall komma till och växa Till tröst på
edra gamla dar. Den text jag hört er jämnt förklara
Har mer och mer mig blifvit kär; Ni det befallt min
omsorg vara; Att ro med nytta sammanpara - Och nu
min lydnad synbar är:»
Flat stod nu gubben och förvånad, Blef mörkröd ända
intill blånad; Men jag, berättaren, jag, som Blek ur
naturens händer kom, Jag utan rodnad går till ända
Med detta äfventyr - och ler Åt allt det lustiga man
ser I denna verlden dagligt hända.
I n:o 161 finna vi följande:
Epigram, af Wessel.
Du älskat mången täck matrona, Må Gud från äktenskap
dig skona, Ty du må säkerligen tro Du blef då på Jus
Talio nis viss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
