Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORDVISA
209
Vid skämtet och skalkaktigheten
Att icke dessa märken té
Af tiden och af vanskligheten.
(Jag målar något grannt kanske;
Jag men té kärn’gens fallna tänder.)
Än vidare du skulle se
De rika diamanterne,
Förmängde bland giktknölarne,
På hennes blå, välborne händer;
Och sen de äkta perlorne
Förskaffade från Orienten,
Af hennes salig man, den fromma presidenten,
Ar sjuttonhundra femtitre.
Du skulle hennes joller höra,
Se hennes skrynkliga och grånade behag.
Och hennes planer och förslag
Att dig förtjusa, att flig röra.
Och säg, min’vän, hvad skulle du väl göra?
Ge kärngen den och den - och skratta – så gör jag.
Alldeles omisskänneligt har man härden första
»studien» till den gamla skinntorra grefliga enkan med
sin gikt och sin dumma högfärd uti -»Porträtterna».
Af annan art är:
Bordvisa för ett gladt lag.
Skål för den jord, som först drufvorna födde!
Bröder, den äger till tacksamhet rätt;
Ty om man fordom af törst ju ej’dödde,
Lefde man dock outsägeligt slätt:
Men sedan vinet bland människor flödde,
Blef deras lefnad lycksalig och lätt.
Först drack man vattnet helt enkelt ur floden,
Konsternas barndom är simpel och spad; Glas
var ej brukligt, ej ens under Oden, Hvar drack
ur handen och öste därmed. Uppfinnarns skål
af den rätta metoden, Granne, tag glaset
och klinga och kvad! Anna Maria Lenngren.
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
