Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 DEN GLADE
SANSKULOTTEN
Då man i början med vatten sig nöjde, Drack man
så sällan och innerligt smått; Ingen sin röst i en
visa upphöjde; Om man försökt det, hur skulle det
gått? Arracken kom, och talangen sig röjde; Nu hvarje
broder en stämma har fått.
Höjom då glaset, och sången förenom! Skålen skall
bli för en forntidens vis; Han, som till hugnad
för hvarjom och enom Maskade till första brygden af
ris. Sjungom hans lof, drickom laget igenom, Gifvom
hans snille beundran och pris!
(Denna lyckade sällskapsvisa har under titeln *
Uppfinnarens skål» offentliggjorts i flere visböcker
utan att man känt författaren.)
Den glade Sanskulotten.
(Imitation.)
Det hände i Paris, förstås uti de dar, Då detta land
ännu så högst olyckligt var Att äga ordning, kung
och mänsklighet och lagar, Och bara en bastille,
mat, husfred, samt hvad mer Af dylikt lappristyg,
som hvar en lätt af er, I gode läsare, mins grannt,
om han behagar; Det hände, säger jag, Att kungen åkte
ut en januaridag På släda.
Ej kölden alltid är uti Paris så svag, Att den
ej stundom kan en januariidag Det femte budet
öfverträda; Och kungen själf nu rönte det. Hans
välbetäckta Majestät, Djupt bäddad in i flere pälsar,
Jag tror af lutter hermelin, Nu med en nådig min
’ Det sammanskockade förtjusta folket hälsar; Då,
från den gyllne charens karm, Han ibland hopen ser
en man så tunn och arm, Att af en hemlig drift,
mot den han ej kan spjärna, j
Den tanken liksom slets utur monarkens hjärna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
