Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 DEN GLADE
SANSKULOTTEN
Att, liksom jag, n>an dagligt bär
På en gång alla sina kläder». -
Monarkens muntra blick försvann;
Han detta svar med stridig känsla hörde,
Sorg, ömkan djupt hans hjärta rörde,
Han suckade: »O Gud, nej icke jag, men Kan
Rik och lycksalig nämnas kan:
Man tror, att kungens lott all sällhet öfverväger;
Hur gärna bytte jag min prakt, mitt öfverflöd
Mot denna nöjda uslings nöd,
Hans ofta fåfängt sökta bröd,
Och hans osäkra aftonläger,
Om jag allenast vann därvid
Den skatt monarken sällan äger:
Hans glädje och hans sinnesfrid!
Och du, utaf hvars röst mitt hjärta upplyst blifvit,
Hvars skämt, i jämrens drägt, så mycken visdom lär,
Se där,
Tag denna börs, en ringa lön den är
Emot den lärdom du mig gifvit:
Ja, ifrån denna dag, min vän,
Jag lärt att trotsa lifvets smärta;
Att uti purpurns glans ej söka sällheten,
Men öm och mänsklig finna den
Uti ett gladt och sorgfritt hjärta».
* #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
