Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 HVAR OCH EN SITT
PRIVILEGIUM
I aprilhäftet af Nordia meddelar Kragh Höst, att
»Nor-dia ikke kan naegte sig att pryde et Blad
med den vakre Oversaettelse Stockholmsposten i sit
8s:de n:o i Aar har vaerdiget hr Frankenaus Svar i
den danske Sanggudindes Navn». (Nordia hade äfven
meddelat fru Lenngrens »Biet och dufvan» på svenska
samt i öfversättning af Kragh Höst det lilla lustiga
»infallet» om den olycklige hattmakaren, hvilket
sålunda antagligen härrör från denna tid.)
Det må i öfrigt anmärkas, att fru Lenngren nu nästan
alldeles upphör med att tolka andras dikter; ett par
enstaka öfversatta poem under åren 1796 och 1797 -
det är allt. Hittills har hon vid sin vandring på
skaldebanan ansett sig då och dä behöfva stödja sig
vid någon förebild, men nu, då hon står fullmogen,
ursprunglig och själfständig, kastar hon liksom undan
de käppar, som tjänat henne som stöd,
De hittills okända bidragen till Stockholmsposten
frän detta år äro Småstycken. Utom den ofvan, sid. 115
meddelade »Förlorade saker» (i N:o 281) hafva vi två
bitar; först följande kvicka epigrammatiska dikt:
Hvar och en har sitt privilegium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
