Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 1797 ÅRS
DIKTER
Aret 1797 offentliggjordes i Stockholmsposten
följande 13 poem: Originalen: Hymn (2), Pojkarne
(4), Kyrkogården (23), Hans Knapp, Ett sätt att göra
herda-kväden (80), En blick på grafven (212), Den
elaka drömmen, Kalaset (220), Minnesvården (221),
Toiletten (236) och Mirza (269) samt
Imitationerna: Berget och poeten (279) och
/Tär-/efceft oc/i dårskapen (299).
Strängt allvarliga, af religiös känsla präglade
äro de trenne poemen »Hymn», »Kyrkogården» och »En
blick’på grafven».
Det är första gången, som fru Lenngrens lyra klingar
i denna ton, om vi frånräkna att hon under sin ungdom
gifvit uttryck i några grafdikter åt sin religiösa
stämning.
Många år hade förflutit sedan dess, sedan vistelsen i
det upsaliensiska herrnhutarhemmet. Fru Lenngrens
religiösa åskådningssätt hade undergått en
genomgripande förändring; umgänget med maken och
Kellgren hade utan tvifvel medfört om icke egentligt
fritänkeri, dock en viss Voltaireansk anstrykning åt
hennes uppfattning af gudomen. Dock få vi icke förbise
Franzéns visserligen mycket reserverade gensaga emot
den Hammarsköldska uppfattningen, att fru L. skulle
saknat all varmare känsla för religionen. Franzén
yttrar:
»Endast Gud förnam hennes gudsdyrkan - äfvensom hennes
människokärlek var känd endast af dess föremål. Bägge
voro hos henne oskilj-aktige ända från hennes späda
ålder. Hennes fader yrkade både i filosofi och
religion den grundsats, att kärleken är allt. Också
följde han den själf; äfvenså hans maka, hvars hela
lif var ömsom ett leende af välvilja, ömsom en suck«af
andakt. Dottren afvek med tiden ifrån deras sätt att
yttra sin gudaktighet, men bibehöll dess grund i sitt
innersta hjärta, men den var icke synlig för verlden
i annat än en oförvitlig lefnad. Hon ville att det
heliga skulle vara tyst».
Hennes tro, sådan den nu var, synes hon hafva ärligt
och öppet framlagt i de dikter, som vi nyss nämnt. Man
kan, allt efter skiljaktig religiös ståndpunkt,
däri se gudaktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
