Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POJKARNE, KÄRLEKEN OCH DÅRSKAPEN
731
Utom de förträffliga epigrammatiska småbitarna »Hans
knapp», »Minnesvården» och »Den elaka drömmen» har
detta år äfven att erbjuda de båda mästerstyckena
»Pojkarne» och »Kärleken och dårskapen».
»Pojkarne», den täcka idyllen från »barndomstiden»
tillhör fru Lenngrens mest allkända stycken. Det
är tydligt, att anslaget i någon mån påminner om
Baggesens, af Kellgren öfversatta »Da jeg var lille»,
men då denna dikt betraktar barndomens paradis
öfvervägande elegiskt, så ger fru Lenngren efter en
målande skildring af ungdomens idylliska lekar och
kamratskap, en satirisk vändning åt dikten pekande
på, huru som tiden ändrat de forna pojkarne, de där
vordit män i staten, som kifvas och slåss. Här visar
sig, om någonsin, idyllens och satirens gemensamma
ursprung: saknaden af ett »förloradt paradis»,
som skalden utmålar. Diktens stora popularitet är
känd; senast har Viktor Rydberg i en liten skizz
(Ny ill. tidning 1886) vittnat om dess betydelse
såsom ett kärt barndomsminne för honom.
»Kärleken och dårskapens» ämne är icke
inhemskt. Sägnen om dårskapen, som stack ut ögonen på
sin lille broder och till straff därför fick ledsaga
honom genom verlden, är rätt gammal. I en uppsats i
tidskriften »Samlaren» har lektor Isak Fehr redogjort
för dess franska källor.
Själfva ämnet är, så vidt man vet, första gången
behandladt på 1500-talet i en dramatisk form såsom en
slags renässansmoralitet af Louise Labé, och upptogs
af Lafon-fontaine till behandling i hans fabler. Det
var naturligtvis Lafontaines fabel, som här i Sverige
gjorde ämnet bekant. Före fru Lenngren hade det flere
gånger behandlats af svenska pannor. Redan 1744 hade i
Eklunds »Försök att lära fransöska språket» upptagits
en svensk prosaskildring: »Kärleken och dårskapen»,
och i Sahlstedts samling af verser på svenska
(1752) finnes ett epigram af L K. »Öfver den blinde
Cupido». Dalin har två gånger behandlat ämnet. Så
bl. a. i en liten kuplettserie helt kort och fyndigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
