Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DRÖM»
239
Fru Lenngren besvarade denna hyllning med dikten Dröm,
som redan den 8 Januari 1798 upplästes i Svenska
Akademien af Leopold - alltså blott 19 dagar efter
Gyllenborgs hyllning. Den trycktes tillsammans med
Gyllenborgs dikt i Adlersparres tidskrift »Läsning
i blandade ämnen*.
Fru Lenngrens »Dröm* utgör, som kändt, i viss mån en
jämförelse mellan fru Nordenflycht och henne själf,
i hvilken hon låter fru Nordenflycht framhålla
sin större lärdom, sina mera betydande och djupa
skaldeskrifter och förebrå sin gamle vän Gyllenborg,
att han bringar sin hyllning åt en så svag förtjänst,
ett så ringa namn.
Man har i denna jämförelse med fru Nordenflycht,
i hvilken den skämtsamma tonen helt naturligt medför
en och annan lätt ironisk antydan på det, som då var
föråldradt i fru N:s diktning, velat se en taktlöshet,
en för-häfvelse från fru Lenngrens sida. Atterbom
uttalar det i den mildare formen att denna ton af
åtminstone skenbar ironi, hvarmed den svenska Uranie
framställes i en tacksång just till Gyllenborg, aldrig
förefallit honom rätt passande. Emellertid torde man
näppeligen få tilltro fru L. någon taktlöshet. Hennes
mening har nog varit, att hon på det hela taget
var för litet »skaldinna» - i stor mening -, att
göra anspråk på hyllningar, och hon har velat smått
bry Gyllenborg med erinran om hans gamla väninna,
på samma gång hon i sin blygsamhet - och att denna
var ärlig, det visar hela hennes lif - ville anvisa
sitt sångslag en mera underordnad plats. Mamsell
Malmstedts författare-skåp hade anspråk, fru Lenngrens
hade icke sådana.
Hon lägger här i fru Nordenflychts mun de orden, att
fru Lenngren icke var »van vid muntran och beskydd»
och på ett annat ställe heter det:
Jag skref mitt hela köns försvar, Som alla minnen än
förvara, Och hon törhända nödigt har Att könet henne
må försvara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
