Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD TILL MIN KÄRA DOTTER
245
Var huld om han är huldhet värd Om ej så var det
i förtreten
just icke stämmer med våra dagars Dockhemsuppfattning
*)!
Den lära fru Lenngren vill meddela »sin dotter»
gäller icke - det må också erinras - för något
undantags-väsende-, det är, om man så vill,
verWsklokhetens lära för den stora mängden af unga
flickor, som ju måste taga verlden sådan den är och
ej ha allt för stora" anspråk.
Jämföres poemet med Leopolds eller rent af med
Lillie-stråles lärodikter, så finner man det vara,
i motsats till dessa, genomfläktad af en frisk komik,
som verkar ytterst välgörande. Sträfheten i didaktiken
mildras af skämtet och Bottiger säger också - något
idealiseradt, förstås:
»Att skälmska löjen bo där Och sträfva läxan får af
dem behag; Af modershjärtat får den sitt insegel, Hvar
enda varning klädd i rosor är. När för hvart lifvets
fall hon ger en regel Det är Minerva, men som länt sin
spegel Från Afrodites bord och tjusar då hon lär.» l
I öfrigt kan, som förr är antydt, denna dikt
anses beteckna afslutningen på fru Lis rikaste
alstringstid. Af hennes annotationer framgår ju, att
alla de öfriga under detta år förtecknade dikterna
voro färdiga ungefär samtidigt med offentliggörandet
af »Några ord till min kära dotter», och efter 1798
aftager allt mera hennes alstringskraft, så att
blott några få poem tillkomma hvarje år och än färre
offentliggöras ., understundom rent af icke ett enda
på hela året.
* A. G. Silfverstolpe, som skrifvit en ’eljes tämligen
uddlös »parodi» på dikten, i hvilken han låter en
flärdfull mor ge sin dotter råd af nog verldslig art,
har i denna strof lyckligt träffat motsatsen till
fru Lenngrens äktenskapslära:
Var huld om han är huldhet värd, Och hvarom icke -
tag amanger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
