Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
JULIANA
Hvad de öfriga, ofvan nämnda dikterna angår, så äro
»Värdinnans skål», »Majvisa», »Här hvilar salig herr
Majorn», samt visan »Låtoss dens minne prisa» icke
mig bekanta.
Bland de återstående möta vi såsom satirer: Juliana,
Ålderdomströsten, Katten och papegojan, Fästmön och
Testamentet äfven som det lilla »epitafet» öfver
Spink och den idyllsatiriska Gossen och leksakerna.
Fröken Juliana är ett bland fru Lenngrens
mest citerade stycken, det kom på modet under
ståndsstridigheternas dagar, och rätt mången »ofrälse»
har med förtjusning citerat de bevingade orden.
»Juliana, glöm aldrig din adliga ätt Lägg bort dina
ofrälse miner! Mins noga de kall, dina fäder beklädt,
Mins grefvarne, dina kusiner!»
Den skarpa satir, som här riktas mot adelshögfärden
och dårskapen att »hällre förtvina och aldrig få man
än nedom sin börd sig förringa» har måhända orsakat,
att fru Lenngren tillbakahållit offentliggörandet
af detta stycke, som eljes onekligen förtjänat att
omedelbart komma till allmänhetens kännedom. Men
oaktadt det var färdigt redan på våren 1798, har detta
poem - så vidt jag kunnat finna - icke offentliggjorts
under fru Lenngrens lifstid.
Det utgör en i hög grad malande bild från sin tid
och från samhällsförhållanden och ståndsfördomar,
som, om de än icke nu äro helt och hållet försvunna,
dock tillhöra undantagen, men som i fru L:s tid voro
regel och framkallade sådana öden, som den stackars
onyttiga, på sina anor lefvande Julianas.
Själfva den »händelse», som begagnas såsom ram för
satiren på adelshögfärden, har antagligen fru Lenngren
hämtat från Lafontaine.
I sjunde boken af hans fabler förekomma nämligen
två sammanhörande stycken, n:o 4 och n:o 5, den
förra kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
