Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅLDERDOMSTRÖSTEN, KATTEN OCH PAPEGOJAN
247
»Le Héron» och skildrande, hurusom en häger som ratar
alla präktiga fiskar slutligen får nöja sig med en
snigel, den andra »La Fille», utgörande fabelns
tillämpning på människo-lifvet och framställande
en något stolt och granntyckt ung dam, som hade så
stora anspråk på sina friare, att hon försmådde
den ene efter den andre af de verkligt behaglige
och framstående, sedan, när dessa ej längre göra
henne sin kur, ratade mellansorten, och slutligen,
när spegeln säger henne att det är nödvändigt att i
hast skaffa sig en man .och att det ej längre duger
att vara granntyckt, känner sig lycklig åt att få
räcka handen till en krympling.
Grundtanken är densamma, men detta hindrar icke att
»fröken Juliana» är en helt igenom ursprunglig dikt,
särskildt med en stark »svensk» lokalfärg, såsom
nästan allt från fru Lenngrens hand.
Dystrare bild rullas upp för oss i
Ålderdomströsten. Om man kunnat tala om att »Rosalie»
är »första taflan i en Hogarthsk suite», så gäller det
om denna dikt, att den i all sin moralsatiriska skärpa
liknar en hel Hogarthserie, visande frukten af en
bortklemande uppfostran. »Den söta gossen med »Mamma»,
Pilten med »Söta mor», Unga herrn med »Ma chére mére»,
»Junkern med Gumman», »Skurken med Käringen» utgöra -
så säger Franzén - en dylik följd af grader i fördärf
som »the progress of the rake». Egendomligt nog är
denna dikt af Åhlström tonsatt såsom visa.
Katten och papegojan är det enda poem - bort-sedt från
inledningen till »Den glade Sanskulotten», i hvilken
skaldinnan berör dagens politiska frågor. I form af
en fabel riktar hon nämligen här ett skarpt angrepp
på den »Jakobinism» som ej vill veta af lagens hälga
band. Jako-binen är här katten, som smickrar fogeln
i buren och uppmanar den att bryta sina bojor, men
papegojan föredrager något tvång framför att råka
i jakobinska klorna. Man bör hågkomma, att dikten
skrefs, medan ännu skräcktidens blodsdåd voro i
färskaste minne. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
