Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU LENNGREN AKADEMIKER, FÖRHÅLLANDE TILL
FOSFORISMEN 265
Hänför min inbillning, elda min blod. Gif mina
tankesprång syftning och styrsel! Gif mig eteriska
sångarens mod, Icke hans yrsel.
Gif mig, Apollo, den ädlare lott, Styrka och lenhet i
växlande blanning, Tonen egentlig för koja och slott\
Klarhet och sanning!
Låt af exempel mig aldrig förförd Bryta hos grannen
ett ax uppå tegen: Bli/ve en rik eller knappare skörd
Alltid min egen !
Febus, det offer, min dyrkan dig bragt, Värdes ej
dömma som lättsinnig yra! Bönhör mig, eller, försmådd
af din-makt, Krossa min lyra!
Febus krossade ej hennes lyra, men hon själf dolde
den så väl, att man knappt mera förnam dess klang i
nya dikter.
Egendomligt nog framträdde detta skaldestycke
samtidigt med nya skolans första angrepp på den gamla.
Fru Lenngren var »akademiker». Det fins kanske
ingen som så representerar den eftergustavianska
akademismens ädlaste sidor, som just hon. Faktiskt
tillhörde hon väl ej de adertons vittra samfund, men
det var dock ingen tom fras, att hon var akademiens
»osynliga ledamot».
När mot slutet af år 1809 stridigheterna inom den
svenska vitterheten togo sin början, var hennes
ståndpunkt gifven. Nyheterna i den fosforistiska
poesin och ästetiken stämde föga med hennes
realistiskt anlagda skaplynne, hur många fruntimmer
som än eljes »knäböjde för och beundrade» den
nyromantiska poesin. Fosforismens främste man be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
